Edvin skriver ett nytt slut till Hoppet.

Ingen junior har hoppat så här högt i hela världen. Azad var redo eller han kände sig så i alla fall. Han. Slog på sina lår och så började han springa mot mattan. När han precis var bredvid mattan hoppade han. Det kändes som att Azad flög när han var där. Han rörde precis vid ribban, så när Azad var nere vid mattan rörde på sig. Fast när det var som säkrast ramlade den ner, Azad hade förlorat.

 Då kom Kajsa Bergqvist fram till honom, kramade honom och sa:

- Bättre lycka nästa gång grabben, sa Kajsa.

 En liten stund senare var dom uppe på pallen och det var först då Azad insåg att höjdhopp var mer än att bara springa och hoppa det var uplevelsen att hoppa.

 Då såg Azad Kawa vinka från publiken och han kom springande fram mot honom.

- Dig har man inte sett på länge, sa Kawa.

 Efter tävlingen åkte Azad och Tigris till Kawas lägenhet. Då ringde det på dörren och det var Bosse och Marcus. Vi kom bara för att säga hejdå, sa Bosse. Dom kramade varandra och så gick Bosse och Marcus.

 Dagen efter började Azad i höjdhoppslaget och killen som vann över honom var mycket mer snällare än vad Azad trodde. Livet i Tyskland var mycket bättre än vad dom hade föreställt sig.

                                                     Av Edvin